Sofias Storstad

För precis ett år sedan idag tog jag studenten och släpptes ut i det fria, fem dagar senare hade jag ett heltidsjobb som väntade på mig. Jag började mitt arbetsliv på riktigt efter att ha jobbat på caféer och suttit i kassan på matbutiken VI. Jag var telefonförsäljare på Viasat, i början gick det så sjukt segt för mig innan jag kom igång, och ingen kunde riktigt förstå varför. Hon kan allt om produkten, hon pratar på som om hon känt varje kund i åratal - varför säljer hon inte? Den frågan ställde jag mig själv tusen gånger innan vi kom fram till att jag var en informatör som aldrig gick på avslut. Med facit i hand fick jag hjälp att ändra på saken, och jag blev duktig. Efter några månader fick jag nog och sa upp mig, men inte fick jag sluta för det! Vi hamnade i en diskussion som ledde till både löneförhöjning och befodran, jag skulle numer hålla i utbildningar för nya säljare, lyssna på säljarnas samtal för att ge feedback och hjälpa till, samt hålla i uppstartsmöten med mera. Det passade mig utmärkt. Men efter några månader var jag trött på allt som handlade om telefonförsäljning och 13.00-21.00. Det blev jul och jag fikade med Emma som var hemma i Sverige i några dagar, det hela ledde till att jag firade nyår i London för att hälsa på Emma och Joanna som redan bott där sen några månader tillbaka. Första dagen efter julledigheten sa jag upp mig för att flytta till London en månad senare. Väl här var det lägenhets- och jobbletande som gällde. Det gick fint på båda fronterna och jag sitter i en lägenhet jag trivs i och ett jobb jag gillar och är duktig på (om inte bäst). Idag är jag väldigt stolt över att ha fått mitt jobb då jag ser hur hårt det är för alla andra sökande, den senaste veckan har vi haft ungefär åtta personer på prov varje dag, för ett par enstaka tjänster hos oss. Och det verkar hemskt svårt att få dem. Själv fick jag provjobba ett par timmar efter att jag lämnat mitt CV och vart erbjuden tjänsten efter någon timme på golvet, jag var hur lycklig som helst.
Nu är frågan, vad ska hända näst? Vi flyttar hem i mitten av juli, och min plan är att åka till Norge i slutet av augusti för att jobba. Tiden får visa vägen, men jag vet av erfarenhet att bara ett år går fort.