Sofias Storstad

Det är så roligt, när stora, kaxiga killar, blir som små, löjliga tjejer! Skrik, ryck, panikattacker och tårar, det verkar inte vara mycket som kan framkalla det, men när man kommer till att plocka ögonbryn - då ni, då blir de känsligare än någonsin! Plockade min lillebrors ögonbryn igår nämligen. Haha. Han som är så tuff och tålig. Äntligen fick jag se en annan sida!
Tjejer är satan så mycket tåligare..

Det känns som om 2011 har varit ett väldigt händelserikt år på något sätt, trots att jag är bosatt hemma i hederliga, gamla, vanliga Stockolm och Sverige, och har varit hela året. Dock kommer bekanta fortfarande fram till mig när vi stöter på varandra och frågar "jaha, hur länge är du hemma då, innan du åker tillbaka?", de har inte riktigt förstått att jag är hemma. Men det har jag.
I år har jag hunnit med en termin på Stockholms Universitet på civilekonomprogrammet, där jag dessutom träffat mycket nytt folk, som jag gjort roliga saker med, och rent allmänt har jag försatts i nya situationer och konstellationer av människor som varit nya. Givande. Helt klart.
Jag har dessutom haft årets värsta upplevelse i samband med ett Sverigebesök, en ytterst mystiskt italienare, i tron om att finna lyckan, men oj så fel man kan ha. Jag lärde mig en läxa som hette duga - lämna semesterflirten på semestern. Dock har jag en vän som i detta nu går igenom samma helvete. Lider med dig.
Två jobb har jag testat på i år, nattklubb och klädbutik, det förstnämnda passade mig sämre än en elefant i en tändsticksask. Inte min grej, inte mina tider, eller människor, men provat har jag minsann!
En sommarmånad spenderades i favoriten London, med mycket god mat, underbart sällskap, för lite sol, för mycket fest, och så härliga nya kontakter!
Träningen har jag tagit tag i på vad jag kallar allvar, det är ett intresse, jag ser mål och prestationer som går allt mer hand i hand med varandra. Det känns kanon, jag vill bara maxa! Kanske skulle jag se över kosten, har funderat på saken. Men min sunda inställning till mat tycker jag räcker, jag älskar att äta och tränar hellre lite hårdare och oftare, än äter mindre och mer sällan. Dessutom skulle jag numer definiera mat som ett intresse, jag älskar att laga, äta, prata och tänka mat. På riktigt, det är underbart!
Jag har aldirg i mitt liv varit så luspank som jag är för tillfället, "fattig student" bottnar kanske i något verkligt, något så otroligt tråkigt. Det känns att man inte jobbar heltid. Att "unna sig" får betydligt lägre rang, att klara sig viktigare. Där har jag verkligen ingen annan än mig själv att skylla däremot, jag unnade mig ledigheten, jag valde bort den för pengar. Jag får stå mitt kast!
Hur som helst, 2011 har varit toppen än så länge, det har såklart hänt en massa mer än jag kan skriva här, och jag kan inte klaga! Jag trivs så bra att det vore dumt att klaga! Nu ser jag fram emot en lugn semestervecka i Grekland, Samos, med älskade vänner, och efter det en skolstart med fadderi som ska bli enormt kul!

Under min powerwalk som jag var ute på igår, så hittade jag ett utomhusgym vid Mälarhöjdsbadet med massa stockar med olika motstånd som var anpassade till olika övningar. Så där stannade jag upp och testade - hur bra som helst, och det känns verkligen jätteskönt att kunna träna ute på det där sättet! Det rekommenaderar jag starkt!

Igår bytte Linn och jag skepnad och förtrollade oss själva till bergsgetter, vi klättrade upp och ner, fram och tillbaka på hela berget i Fredhäll för att hitta en sol-och badplats. Efter mycket om och men hittade vi rätt, och kunde inte vänta en minut med att få doppa oss! Sagt och gjort, det blev årets första dopp för mig!
Efter en heldag på klipporna körde jag ett hårt Body Combat-pass på gymmet, jätteskönt!

Jag vet inte vad det är med mig, men jag är som en magnet och drar alltid till mig de mest mystiska människorna! Idag på jobbet kom en 65-åring kvinna och skulle samtala i 20 minuter om hur arg hon var på Reinfeldt, att hon utbildat sig i 8 år och inte fått något jobb och hur svårt det är att vara kvinna, och om hur Guess kläder hade bättre passform än Massiomo Duttis. Med mera.. Senare kommer en låtskrivare som jag random träffat i regnet i väntan på skjuts för ett par månader sen in i butiken, och känner igen mig och ska snacka. "Hej då gumman, vi hörs" avslutar han och går. Jaså, gör vi, tänkte jag och skakade på huvudet inombords.
Igår ringde en okänd man på 37 år "fel" till mig, och ringde återigen två gånger efter det och skulle samtala för att jag var så trevlig och lät som någon han hade träffat någonstans.
Det här är inga extrema exempel, bara exempel på min vardag. Mina vänner påstår att jag är för trevlig mot dessa människor, det är därför de fortsätter, och framföra allt är det väl något med mig som på nåt sätt får dessa att hitta till mig. Jag träffat ofta lustigt folk, men är bra på att sätta mina gränser, säga ifrån, och vara ärlig. Men jag kommer alltid tycka det är roligt att snacka med nytt, random folk! Hur fungerar ni?

Middag på ett steakhouse i Liverpool, därefter Camden, Jewels och Palm Beach Casino. Det blev en lugn, lång, och rolig kväll, tack för det!