Sofias Storstad

Åh, har haft en skitjobbig förmiddag idag! Det är inte så lätt de här med fyraåringar, och idag blev jag förvånad över att det finns så mycket dumma tankar och ord i så små barn! "Du få inte följa med till Canada" "Du bor inte här, du har inget rum alla är våra" "Du får inte prata på mitt rum" "Du får inte röra mina leksaker" med mera. Efter att ha sagt till flera gånger nådde jag min gräns, lämnade henne ensam på rummet och sa "Fine, då får du sitta här själv och leka med dina saker så går jag ner till köket", sagt och gjort. En stund senare kommer hon ner med gråten i halsen, ser att mamma är hemma, släpper ut allt och så är det jag som är boven i dramat. Jag är dum enligt henne.
Inte lätt alls alla gånger, jag menar, jag struntar i att hon är fyra! Hon har ingen rätt att behandla mig respektlöst, och dessutom måste jag kunna säga ifrån. Hur ska hon annars veta vad som är rätt och fel? Jag har också känslor som tar skada, trots att de kommer från en sån liten en. Suck.