Sofias Storstad

Vrida tillbaka tiden, bara lite?

Alltså fasen! Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till i tisdags på gymmet när jag stod på den där dumma step up-brädan och skulle göra tåhävningar. Önskar hårt att jag aldrig ramlat. Visst att det gjorde hur ont som helst, har aldrig upplevt sån smärta, men helt ärligt är krånglet nu i efterhand nästan (bara nästan) värre. Hemma är det bara att åka till akuten, få hjälp, betala en liten summa och gå hem. Här är det en sjukt lång process! Bara för att jag inte kommer härifrån är det givetvis hundra gånger krångligare, har ägnat ca fyra timmar åt att försöka skicka över ett utlåtande ifrån sjukhuset samt fullmakt till försäkringsbolaget. Men kan tänka mig att det är rätt rörigt med vårdsystemet även om jag varit amerikan. Tacka vet jag svensk sjukvård, trots långa väntetider.
Har kännt mig rätt värdelös den här veckan, visst att jag kunnat underhålla barnen lite, men jag har ju inte alls kunnat hjälpa till som jag brukar. Och det är givetvis förståligt, och de är jättegulliga mot mig och gör allt för att jag ska kunna ta det så lugnt som möjligt, men jag känner mig dålig och nästan ivägen. Suck!
Sen är det ju helg med, och jag kan inte träffa folk som jag vill, åka in till stan, eller träna, eller nåt annat vettigt. Behöver förvisso inte kryckorna här hemma nu, men om jag måste gå i trappor behövs de. Nätterna utan mitt skydd är värst, vaknar av smärta så fort knät vrids lite i sidled, men med skyddet funkar det mesta rätt bra.
Jag känner mig lite bitter, det gör jag. Men jag hoppas i alla fall att alla ni som läser får en riktigt bra helg!