Sofias Storstad

Torsdag idag och solen skiner som vanligt över Chicago, trots kylan. Inne sitter jag med mitt "benskydd" och kryckor och väntar på att Alice ska komma tillbaka från sin tennis, i vanliga fall är det jag som går med henne dit, men på grund av omständigheterna blev det ändrat. Känner mig helt ok i knät, men det gör ont när jag inte har mitt stöd på för då hänger benet löst och hamnar i dumma positioner. Jag jobbar på så mycket jag kan, men kan inte gå upp på övervåningen till barnens rum eller ta de till skolan/ aktiviteter. Men det funkar.
Fick sms av min farmor, den obotliga optimisten igår, och jag kan inte annat än le.
"Vilken otur du har. Att gå på kryckor är lite spännande. Skulle vilja vara hos dig nu och hjälpa dig. Man måste ha lite otur ibland. Tänker på dig mycket. Kramar Farmor. Älskar dig."
Min söta farmor är alltid så positiv, och omtänksam. Jag tycker dock inte kryckor är spännande, de gör ont och är i vägen, men smset fick mig att le! Tänker på dig med farmor, och ni i familjen och mina vänner!