Sofias Storstad

För ett år sedan var jag nitton år, jobbade på mitt första heltidsjobb på Viasat som ansvarig säljare över vår telefonförsäljning. Jag höll i utbildningar för nya säljare, coachade, vägledde och sålde själv. Jag jobbade mellan ett på eftermiddagen och nio på kvällen fem dagar i veckan. Träningen skedde innan jobbet och jag planerade in fikaträffar med mina tjejer efter jobbet. Helgerna spenderades på Stureplans nattklubbar, det var mycket Collage, Sturekompaniet, White Room och Magenta. Mitt liv var väldigt inrutat, träning på SATS, jobbet på Viasat, fika på Fåtöljen, fester på Stureplan. Samma sak varje vecka. Jag hade ambitioner om att resa till Asien i några månader efter årsskiftet, så jag sparade pengar och drömde. Jag dejtade en läkare och fick lyssna på otaliga förklaringar om hur kroppen fungerade, sjukdomar och oförståeliga läkartermer. Jag kom att klippa mig kort och var sjukt nöjd över att jag vågade, hade ju varit sugen på kort så sjukt länge men inte vågat.
Vad jag inte visste för ett år sedan, var att jag skulle fira mitt nyår i London med Emma och Joanna, bli totalt kär i staden och dessutom övertalad att lämna mitt trygga liv i Sverige.
Efter nyårsvistelsen var jag helt säker på att det var där jag ville bo och göra roliga saker, så jag sa upp mig första dagen efter julledigheten och bokade en enkel flygbiljett tillsammans med Linn. Pirriga, lite oroliga, men framförallt förväntansfulla tog vi vårt pick och pack och gav oss ut i den stora världen! Flytten till London var nog det bästa beslutet i mitt liv, det har lärt mig så mycket att utforska nya länder och allt som hör där till.
Efter London var jag inte mätt på äventyr och planerade att åka hem över sommaren eftersom vi hade bokat Stockholmsveckan på Gotland sedan länge, det kom också att bli min sista vecka där. Tanken efter var ju att flytta till Norge och rensa fisk i några månader för att kunna förverkliga Asienresan som aldrig blev av, trots att ingen (få) trodde att jag skulle palla trycket. Hur som helst, det blev inget med Norge eftersom vänner till familjen erbjöd mig att komma hit till Chicago i några månader och jobba som deras nanny. Jag fattade vilket grymt bra erbjudande jag just fått, och kunde inte annat än tacka ja.
Nu är jag här, efter drygt en månad i USA och jag trivs som fisken i vatten! Under det här året har jag utvecklats enormt som människa och har lärt mig mycket som jag inte kan sätta ord på, men alla erfarenheter är bra erfarenheter och samtliga har gjort mig klokare. Jag vet inte om det är något som andra märker, men jag känner att jag utvecklas till en bättre version av mig själv, och jag vill aldrig sluta med det. Nu har jag bara två månader kvar, och det känns som om tiden fram tills dess kommer att gå väldigt fort, som de säger; tiden går snabbt när man har roligt!