Sofias Storstad

Det känns som om 2011 har varit ett väldigt händelserikt år på något sätt, trots att jag är bosatt hemma i hederliga, gamla, vanliga Stockolm och Sverige, och har varit hela året. Dock kommer bekanta fortfarande fram till mig när vi stöter på varandra och frågar "jaha, hur länge är du hemma då, innan du åker tillbaka?", de har inte riktigt förstått att jag är hemma. Men det har jag.
I år har jag hunnit med en termin på Stockholms Universitet på civilekonomprogrammet, där jag dessutom träffat mycket nytt folk, som jag gjort roliga saker med, och rent allmänt har jag försatts i nya situationer och konstellationer av människor som varit nya. Givande. Helt klart.
Jag har dessutom haft årets värsta upplevelse i samband med ett Sverigebesök, en ytterst mystiskt italienare, i tron om att finna lyckan, men oj så fel man kan ha. Jag lärde mig en läxa som hette duga - lämna semesterflirten på semestern. Dock har jag en vän som i detta nu går igenom samma helvete. Lider med dig.
Två jobb har jag testat på i år, nattklubb och klädbutik, det förstnämnda passade mig sämre än en elefant i en tändsticksask. Inte min grej, inte mina tider, eller människor, men provat har jag minsann!
En sommarmånad spenderades i favoriten London, med mycket god mat, underbart sällskap, för lite sol, för mycket fest, och så härliga nya kontakter!
Träningen har jag tagit tag i på vad jag kallar allvar, det är ett intresse, jag ser mål och prestationer som går allt mer hand i hand med varandra. Det känns kanon, jag vill bara maxa! Kanske skulle jag se över kosten, har funderat på saken. Men min sunda inställning till mat tycker jag räcker, jag älskar att äta och tränar hellre lite hårdare och oftare, än äter mindre och mer sällan. Dessutom skulle jag numer definiera mat som ett intresse, jag älskar att laga, äta, prata och tänka mat. På riktigt, det är underbart!
Jag har aldirg i mitt liv varit så luspank som jag är för tillfället, "fattig student" bottnar kanske i något verkligt, något så otroligt tråkigt. Det känns att man inte jobbar heltid. Att "unna sig" får betydligt lägre rang, att klara sig viktigare. Där har jag verkligen ingen annan än mig själv att skylla däremot, jag unnade mig ledigheten, jag valde bort den för pengar. Jag får stå mitt kast!
Hur som helst, 2011 har varit toppen än så länge, det har såklart hänt en massa mer än jag kan skriva här, och jag kan inte klaga! Jag trivs så bra att det vore dumt att klaga! Nu ser jag fram emot en lugn semestervecka i Grekland, Samos, med älskade vänner, och efter det en skolstart med fadderi som ska bli enormt kul!