Sofias Storstad

 

Det finns nog ingenting man övar på lika mycket som sitt tålamod i det här landet, det förekommer många djupa andetag varvat med diverse utbrott. Ibland känner jag mig som en kokande gryta som bubblar över vid minsta temperaturhöjning, just för att temperaturen varit så hög under en längre tid. Att konstant utsättas för påfrestande eller frustrerande situationer tar på krafterna.

Det gäller verkligen att ha tålamod när det kommer till att kommunicera med kineser som inte kan engelska, men som man trots allt måste prata med för att få något gjort. Jag försöker tänka mig att kineserna inte är dumma för att de inte kan engelska, ta det där extra djupa andetaget, och försöka föklara på ett annat sätt. Vissa gånger går bättre än andra.

Än mer tålamod krävs på lektionerna här, ineffektivitet och slöseri med tid dominerar klassrumstimmarna, och innerst inne sitter jag och skakar på huvudet åt att skolsystemet ens fungerar här.

För att inte nämna alla dessa hemska säljare som man utsätter sig för när man sätter foten på fakemarknaden... Ojoj, jag orkar inte ens tänka på det!

Att acceptera och att stå ut med har fått ny innebörd, jag har insett att jag är dålig på att acceptera de olikheter i beteenden som förekommer här, men har blivit bra på att stå ut med dem. Jag ska jobba vidare på acceptansen, till en viss gräns.