Sofias Storstad

 

Varje dag stöter jag på folk vars första fras till mig alltid är "Where're you from?", inte "hej", inte "aha bor du ockå här, vilken våning?" eller något annat. Nej. De tycker antagligen att frågan är väl befogad då jag mer eller mindre utgör en av de ca 5 % som har annan hårfärg än svart här. Japp, that's me!

Nu är skolan hur som helst igång, två lektioner avklarade idag varav den ena är Management Informtion System. För att komma till lektionssalen cyklade jag omkring i "området" i en timme och tjugo minuter, vilket resulterade i att jag blev en timme sen, tror ni jag var svettig då? Eller glad? Jag har svurit så mycket, frågat tio personer om vägen, alla pekar åt olika håll, och pratar på kinesiska. Började nästan grina och kände att det här landet är hopplöst om man inte kan språket.

Men språket ska det ju bli ändring på, jag var på min första klass i kinesiska, som också hölls på kinesiska då det är det enda språk läraren pratar. FY FAN VAD BRA! Lätt det kommer bli att lära sig nu. Jo förresten hon har ju en tolk som knappt heller kan engelska. Det känns rätt hopplöst men trots det så har vi lärt oss räkna till tio och att presentera oss, så nu blir det till att öva på att minnas de förbannade uttalen från helvetet.