Sofias Storstad

 

Alltså den här eftermiddagen och kvällen har verkligen fått mig att fundera på hur sjutton det ska gå för mig i det här (jälva) landet. Hade haft en supertrevlig lunch med en kille ifrån Linköping, och därefter går jag för att signa upp mig på ett gym. Hade egentligen två att välja mellan men priset på det fräscha var dubbelt så högt, så det fick bli det lite sunkigare. Väl på plats har jag köpt medlemskap, och först när jag är klar med det får jag reda på att den utlovade "basic yoga" som jag ville åt inte alls ingick i mitt medlemskap. Det kostade 500 kr extra. Men säljaren(?) påstod att pilates=yoga och då lackade jag ur. Efter en massa strul var det jag som förlorade, ingen yoga. Väl på gymmet stönar killarna högre än på SATS Odenplan, men med en femtedel av deras vikter i händerna. Fick sådan panik på en kille som gjorde tio reps biceps curls med en hantel i taget på 8 kg hantel, och stånkade och stönade som en tok. Då ville jag bara ta upp den där hanteln och skrika att jag till och med orkar lyfta den tio gånger utan ett ljud. I stället hävde jag ur mig "men herre gud" och suckade menande, det hjälpte inte. Hörlurar nästa gång!

Lite lätt irriterad och hungrig går jag på min tredje kinesiska lektion, varav min andra med läraren som enbart pratar kinesiska. Jag var så jälva arg på henne, haha, alltså jag tycker det är såååå sjukt att ett av Kinas bästa univesitet inte ens har lärare på grundnivå i kinesiska som kan kommunicera på engelska. Det känns som att gå i första klass på lektionerna. Jag tycker att alla kineser som inte kan engelska är dumma, korkade, helt efterblivna. Dem tycker säkert detsamma om mig, men det är skitsamma. Gaah jag blir tokig på att det är så svårt att kommunicera här!

Det här får mig väldigt irriterad, får mig att känna mig dum fast jag tycker dem är dumma, det får mig att längta hem till vettiga personer och konversationer. Så, ring mig gärna, finns på Skype.