Sofias Storstad

Min prins

 Känns så himla härligt att ha Micke här, känner mig gladare och kärare än någonsin! Jag höll på riktigt på att bryta ihop på flygplatsen när jag väntade på att han skulle komma, var så nervös och stissig att jag var nära break down under mina 35 minuters väntan. Jag visste inte alls hur jag skulle reagara när jag såg honom efter så lång tid, men det började i ett stort leende och sen kom glädjetårarna. Jag vet inte varför jag var mer nervös än första gången vi sågs, men konstigt nog var jag det. Så galet lång väntan, sen den 1a september, men som äntligen var över.  Det fanns så mycket längtan och förhoppningar som antagligen satte nerverna ur spel. Och nu änns allt underbart och härligt, kan inte sluta pussa på varandra och det känns som att vara nykär igen! Underbart!

Vi har hitintills bara strosat omkring, ätit gott, även beställt hem man och bara haft myskväll på hotellrummet, och igår utsatte jag honom för fake market som gick över förväntan! Själv köpte jag resväska och lite småsaker!

Idag blir det lyxbrunch på Westin som vi båda verkligen har sett fram emot!

 

 

Tenta igår - klarade den, check!

Presentation nu - lite nervös!

Inlämning efter - kolugn!

Kinesiskan - behöver resten av dagen för att finslipa! Kl 20.00 min tid (13.00 er) kan jag släppa skolan för ett tag! Kl 20.20 min tid (13.20 er) flyger Micke, kommer hålla andan tills han landar på fredag ♥

 

 

Kände för att visa lite uppskattning och uppmärksamma allmänheten på vilka fina vänner jag har som hjälpte mig i fredags på sjukhuset, Julia fick Kinder och världens godaste gräddkola, Johan är oreo-fanet själv så självklart fick han oreos i stället! Inget avancerat, det är tanken som räknas!

 

 

Ja ni, kvällen igår började riktigt bra med goda basil drops och ginger drinks på Sichuan Citizen. Till det åt jag samma goda dumplings som jag åt när mamma och Helena var här.Stämningen var på topp och vi fick för oss att gå och bowla. Sjukt roligt. Men... då slår det till. Illamåendet som får mig att känna mig spyfärdig. Vi väljer att ta en taxi hem och i taxin börjar jag känna hur illamåendet övergår i att det känns tyngre att andas, känner att luftrören är lite smalare. Inte bra... inser att det är samma känsla som sist jag var där, fast värre. Stoppar i mig mina allergitabletter och långsamt blir det bättre. Väl hemma känns det rätt bra, är trött och vill sova. Men då slår illamåendet till igen och jag kramar toaletten ett tag, i samband med det täpper hela näsan igen och det känns tungt att andas igen. Det kändes för obehagligt för att inte göra något, så ringer Julia och ber henne följa med mig till sjukhuset. Väl i entrén möter vi även Johan som snabbt erbjuder sig att följa med. Tacka gudarna för det, inte nog med att han pratar svenska, han pratar ju flytande kinesiska och det behövs på ett kinesiskt sjukhus. Väl där står vi lite i kö, betalar lite, jag får en spruta i rumpan, spyr en gång till och sen får jag sitta med dropp tillsammans med ungefär femtio sjuka kineser. Men jag mår bra, det känns tryggt! Så allt gick bra till slut och idag är jag återställd med trött, kom i säng vid 3.00 ungefär. Händelserik kväll helt enkelt!

 

Lucia idag, det kan man inte tro här borta i Shanghai. Har inte ätit en enda pepparkaka eller lussebulle, inte sett några tända ljus eller hört "Natten går tunga fjät". Kanske ska jag dra på lite julmusik för att få ordning på det här? Och tända mina adventsljus? Ja, kanske det!

Så, vad har jag hittat på i stället för att fira lucia? Det har pluggats, tränats, och som ni ser på bilden - provat en kinesisk ansiktsmask! Bjuder på den..

 

Att man tamigtusan aldrig lär sig, hur svårt ska det vara att börja i tid med plugget egentligen? Nu sitter jag här med två viktiga tentor nästa vecka, en stor presentation och två inlämningar. Och hur går plugget? Jo vars, tittar mycket på Paradise Hotel, Elsas värld och powernapar. Kanoners med andra ord. Suck.

Har så mycket stress inom mig inför nästa vecka att det är stress overload, vilket gör att hjärnkontoret stänger ner och går in i viloläge. Det. Funkar. Inte.

Så, efter ett ritigt wake up call på näst sista kinesiskalektionen packade jag ihop mina saker i rasten och bestämde mig att börja från början, helhjärtat, så gott det går. Tre timmar på SIT Café och många pusselbitar föll på plats, jag vet hur jag ska plugga i alla fall. Måste lösa detta problem i alla ämnen tills nästa vecka, önska mig lycka till! På torsdag kväll nästa vecka är alla kurser utom en över, på fredag kommer Micke - då ska jag släppa allt!

 

..För det är mammas födelsedag, hurra, hurra, hurra! Vill önska dig världen bästa dag, min underbara, fina, kloka och stöttande mamma! Du ska få en jätte-grattis-kram när jag kommer hem!

Hundradagarsjubileum firas med en massa plugg här i Shanghai! Tänka sig vad tiden ändå har gått snabbt här borta, och vad man ha hunnit med! Från att ha varit ensam och vilsen när jag kom hit för första gången, till att ha hittat härliga människor att göra häftiga resor och utflykter med som värsta världsvana shanghaibon. Det är egentligen inte så lång tid kvar tills jag kommer hem nu, jag längtar faktiskt och det ska bli skönt att få komma hem. Det finns mycket man saknar när man är så långt borta i en helt annan kultur. Inte minst kärlek, familj och vänner.

 

Kan jag inte få ha resten av min utbyestermin här i Hong Kong? Jag älskar redan den här stan, vet inte varför men känslan här är grym! Det påminner mycket om London, kanske inte så konstigt då de var en engelsk koloni fram tills 1997. Här vill jag stanna!

 

Den här dagen började allt annat än bra - megaträningsvärk från helvetet (läs Gula Bergen) följt av en oförberedd presentation hos vår fruktansvärda lärare som alltid tycks ha vaknat på fel sida, ha PMS eller vara olycklig i livet, hon är allmänt elak och hemskt. Tacka gudarna att vi lyckades klassa in bland de 3/16 grupper som inte fick någon kritik utan bara "well done". Trots det lyckades jag för en tjej på campus beskriva läget som så illa att hon undrade om jag ville ha en kram? Egentligen var jag inte så illa däran, men jag hade nog ett stort behov av närhet, så jag tog faktiskt emot kramen trots att jag inte ens vet vad tjejen heter.. Men gullig är hon. Det kändes bra.

Sen gick jag och fixade naglarna, packade väskan inför Hong Kong på FREDAG, laddade för grupparbete, för att sedan käka middag med Julia på den italienska restaurangen "Sofia" där vi åt och drack vin. Slutade kvällen hos mig med kortspel och lite mer vin, bra avslut!

 

 

 

Haha jag kan knappt röra mig efter helgens alla trappor, värst var faktiskt ner då man var tvungen att försöka kontrollera sina lealösa ben för att inte ramla. Trodde jag hade träningsvärk igår, jag hade fel, jag har träningsvärk big time idag! Övervägde att inte kliva upp imorse, men tog mig kraft och lyckades!